Now sometimes the world tries to slap you

Då var det dags igen.
Att skriva av sig.
Det liksom tränger sig på mig.
Att få göra något annat än det vardagliga.
Uttrycka min kreativitet som ibland bara exploderar.

Sitter just i detta nu i förälrahemmet och påtar på lite smycken. Tänkte göra mig ett musikarmband men det blir inte riktigt som jag vill...
Nästa vecka går färden uppåt landet igen.
Uppsala väntar på oss med allt vad det innebär.
Känns som jag har så mycket idéer i huvudet på saker jag vill göra med Uppsalat!

Imorgon kanske jag får en keyboard.
Den kanske funkar, kanske inte.

Nu ska jag minsann få armbandet att gå ihop!

//


RSS 2.0