Tretton pappersnäsdukar senare...

Jag vet inte vad jag har inbillat mig tidigare, men det är verkligen inte lätt att flytta.
I går kväll var jag superledsen och jag grät och grät och grät.
Och det för att jag tackat ja till ett boende där jag var tvungen att bo i minst två terminer.
Det är ju inget fel med det! Bara det att om allt inte går som det ska kan det bli två terminer utan älskade bredvid mig varje kväll. Jag pallade inte det just då.

Men nu har både han och jag bokat biljetter upp till Uppsala lördag-lördag.
Känns skönt att veta att han kommer vara med mig till en början i alla fall!
Det gäller att bita ihop, det är ju det här jag vill liksom! Bara det att det blir lite hinder på vägen liksom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0